Fortsatta fadäser
Om ni har läst förra inlägget så vet ni att ledningen avskedade förre bygglovchefen utan någon annan anledning än ett desperat behov av att visa sig handlingskraftig utåt och för att dölja att det är deras egna misstag som gjort att situationen är som den är.
Nåväl, exploateringschefen gick in som t.f. bygglovchef och under tiden anställdes en ny handläggare i en provanställning året ut. Han är visserligen arkitekt men har de senaste 30 åren arbetat med annat, bland annat som mäklare, därav provanställningen. När exploateringschefen slutade sin t.f. tjänst fann de anställda, till sin oerhörda häpnad, att mäklaren plötsligt är t.f. bygglovchef.
Man anlitade även samma rekryteringsföretag som tidigare inte lyckats hitta några handläggare med kommunal erfarenhet, för att försöka hitta en ny bygglovchef. Fem kandidater lyckades de hitta, varav tre sorterades bort vid djupintervjuer och psykologtester. En sorterades bort efter ledningsgruppens och de anställdas intervjuer, så det kvarstod alltså bara en lämplig kandidat. En kvinna med lång erfarenhet från bygglovsverksamhet som alla i personalen kände var rätt person. Rekryteringsföretaget tog 270 000 kronor för detta arbete! Kan ni tänka er, tvåhundrasjuttiotusen kronor! Tänk på det när vi kommer till nästa stycke.
Personalen trodde ju nu i sin enfald att de äntligen skulle få en chef med erfarenhet som kunde råda både dem, nämnden och de bygglovssökande i svåra frågor. Men tji fick de! Förvaltningschefen informerade om att på grund av lönekravet så kunde de inte anställa den rekryterade personen. Och hör nu på detta: förre bygglovchefen hade 37 000 kronor i lön, den t.f. mäklaren har 38 000 och man bjöd den här personen 36 000 kronor!!! Vad är det egentligen fråga om? Vi tror inte det är diskriminering för att personen är kvinna, för i så fall hade vi anmält det, utan från ledningens håll vill man ha mäklaren som bygglovchef. I ett möte upplyste förvaltningschefen de anställda om att ledningsgruppen inte var säker på att den rekryterade var lämplig som chef och att om de inte var nöjda med beslutet gick det bra att säga upp sig! Förvaltningschefen uppmanar alltså de få erfarna handläggare som finns kvar att säga upp sig!!!
Det underliga är att mäklaren satt med i ledningsgruppen och var med och intervjuade de tilltänkta kandidaterna. Var det kanske han som tyckte att hon inte var lämplig? Han blir också föreslagen som bygglovchef utan någon av de tester som de andra fick genomgå. Ingen djupintervju, ingen psykologtest och ingen intervju med ledningsgrupp och anställda. Det luktar ruttet lång väg!
Man avvisar alltså en bygglovschef som har 20 års erfarenhet av bygglovsverksamhet. Som var beredd att flytta hit med man och barn. Alltså en barnfamilj, fem nya kommuninvånare, det som politikerna så hett eftertraktar, det avvisade man! Istället väljer man en mäklare, bosatt på Lidingö, endast sommarhus här, med några år kvar till pensionen och liten erfarenhet av verksamheten, lagstiftningen och bygden!
Man börjar ju undra om ledningen medvetet vill ha en verksamhet som inte fungerar. Samhällsbyggnads ska alltså ha en förvaltningschef som är brandsoldat och inte kan någonting om huvuddelen av den verksamhet han är chef över och bara är kommunchefens förlängda arm, en bygglovchef som är mäklare och en nämndsordförande som är helt grön, flyttade från Stockholm till kommunen i början av året och som aldrig har varit kommunpolitiker tidigare. Men mäklaren har, liksom kommunchefen, ett stort ordförråd och har lyckats sälja in sig hos både politiker och toppstyrningsenheten. Men inte kan det vara meningen att personalen ska leda chefen och sopa upp alla misstag som görs p.g.a. okunskap? Är politikerna beredda på de skadeståndskrav som kommunen kan komma att få om något misstag slinker igenom? Är man också beredd på länsstyrelsens kritik, de som är tillsynsmyndighet över kommunernas bygglovsverksamhet?
Vem ska nu värna om vår vackra bygd? Ska vår halvö bli en ännu större lekplats för de rika som inte bor här? Ska gammal lantbruksmark köpas upp och bebyggas med herrgårdar och Gripsholmsslott? Hur blir det med de 100 nya innvånare, helst barnfamiljer, som politikerna visionerar om att de vill ska flytta hit varje år? Har de råd att köpa herrgårdar och slott? Nej, det är bara ännu en ordbajsvision utan förankring i verkligheten!
Politikerns ansvar
Så skulle det inte behöva vara om politikerna insåg vad som är deras ansvar och det ska absolut inte vara så i en liten kommun som Båstad med bara drygt 14 000 invånare.
De styrande har här den tossiga inställningen att man är politiker för att förverkliga sig själv. Man käbblar om allt, både inom egna partiet och med andra partier. I en så här lite kommun har vi inte råd med det, man måste kunna samarbeta och ta tillvara goda idéer från alla, över partigränserna. Men då måste man först inse vad man har för ansvar.
Som kommunpolitiker har man tre ansvarområden:
1. Kommuninvånarnas välfärd
2. Bygdens bevarande och utveckling
3. De anställdas arbetssituation
Som det ser ut i dag tar politikerna inget ansvar för något av ovanstående. Man håller på att förvandla kommunen till en koncern där VD:n (kommunchefen) får allt mer makt att självständigt besluta inom alla verksamhetsgrenar. Omorganisationen, som drogs igång för två år sedan för att skapa detta diktatoriska styre, har kostat astonomiska summor och det bara fortsätter. Vi kan förstå hur det har kunnat bli så här. Har man som ledare eller chef talets gåva, kan man komma långt innan någon reagerar. Det finns hur många exempel som helst på hur ledare med stort ordförråd eller stor utstrålning lett en hel nation i fördärvet.
Senaste dårskapen är att alla förvaltningschefer ska samlas runt kommunchefen och inte längre vara kvar på sina förvaltningar. Den officiella meningen med det är att alla ska få inblick i varandras verksamheter och en gemensam syn på kommunens arbete. Vi förstår inte varför man måste sitta i knäet på varandra för att komma fram till detta. Chefsmöten, som alltid har funnits, måste vara tillräckligt för att uppfylla de målen. Men sanningen är naturligtvis att det ska vara lättare för kommunchefen att fylla vars och ens skottkärra med sina idiotiska idéer. Sen ska förvaltningscheferna lätt kunna ta innehållet och skyffla ner det i halsen på tjänstemännen.
Tänk er när en tjänsteman måste ha tag på sin chef snabbt. Han springer ner till stabsenheten (har ni hört ett så fint namn!) och upptäcker att hans chef är upptagen i ett möte, upp igen och efter en stunds väntan, åter ner för att än en gång se att chefen är upptagen. Bygglovs- och planavdelningens personal har hållt på så i två år. Det skulle vara intressant att räkna ut hur många arbetstimmar som gått åt till det. Visserligen kan det kanske räknas som friskvård, för de får bra motion, men det blir inte mycket producerat.
En stor eloge till de förvaltningschefer som inser var de hör hemma och som vägrar flytta med, vi står alla bakom er!
Rökridåer
Här fortsätter vi med granskningen av samhällsbyggnadsförvaltningen. Den förvaltning som, än så länge, drabbats hårdast av omorganisationen. Ledningen har på det mest idiotiska vis försökt lägga den ena rökridån efter den andra för att dölja sina misstag, ändå har man inte lyckats få en fungerande verksamhet. Största skulden har, tro det eller ej, personalen fått! De har betraktats som lata, samarbetsovilliga, petiga och näst intill odugliga att sköta sitt arbete. Devisen för avdelningen ska nämligen vara: Snabbt, simpelt och slarvigt. Det blir säkert bra för den bygglovsökande men kanske mindre bra för grannar och allmänhet. För att inte tala om kommunen själv. Hur mycket skadeståndspengar är man beredd att lägga ut för att man prioriterar snabbhet framför noggranhet? Är politikerna medvetna om att man en gång i tiden anställde stadsarkitekten för att strama upp bygglovsverksamheten efter att länsstyrelsen kommit med skarp kritik för den slapphänta handläggningen?
En av de anställda på bygglovavdelningen skrev ett fyra sidor långt brev till fullmäktige om vad som tilldragit sig på avdelningen under de två senaste åren men det fick inte någon som helst respons från fullmäktige. Här publicerar vi det i sin helhet med viss justering, namn är t.ex. borttagna.
Till dem det berör
Jag tror jag pratar för oss alla på bygglovavdelningen när jag säger att vi mår fruktansvärt dåligt över det som hänt och med det menar jag naturligtvis avskedandet av vår bygglovchef. Vi är arga, ledsna, besvikna och inte minst förundrade över att ett sådant beslut har fattats utan några grunder och över våra huvuden. Dessutom hänger man ut honom på en halvsida i NST och kommer med rena lögner!
Därför har jag bestämt mig för att skriva min syn på vad som är den sanna historien om vad som hänt på bygglovavdelningen och varför det blivit som det är. Det kommer att bli många sidor så vill du läsa det här så får du ha tålamod.
I februari 2006 slutade vår bygglovchef/handläggare sin tjänst och eftersom arbetsbördan bara ökat för henne, med fler och fler inkommande ärenden, beslöt nämnden att två nya handläggare skulle anställas efter henne. Det skulle då bli tre bygglovhandläggare och en byggnadsinspektör, vilket var mer rimligt för de drygt 650 ärenden som kom in om året.
Vi annonserade alltså efter två nya handläggare men även då var det svårt att få någon med kommunal erfarenhet så vi beslöt att avvakta med att besätta en av tjänsterna tills den vi anställde hade blivit varm i kläderna. Vi ansåg inte att det fanns resurser till att lära upp två på samma gång. En hel tjänst skulle då blivit upptagen av mentorskap vilket stadsarkitekten ansåg orealistiskt om vi inte skulle få långa köer. Han tog också på sig bygglovchefens roll eftersom han ansåg att bygglovhandläggningen måste gå före allt annat. Allt det där tog naturligtvis tid och högen började växa. Hösten 2006 hade vi en väntetid för bygglov på 3-4 månader vilket vi tyckte var katastrofalt. Vi började prata om att den nya tjänsten måste tillsättas så snabbt som möjligt och med stadsarkitektens stora kontaktnät ansåg han det möjligt att hitta någon med erfarenhet av handläggning och som inte behövde läras upp.
Sen kom beskedet om omorganisationen som en blixt från klar himmel. Både politiker, kommunanställda och media älskar att använda orden "kaoset på bygglovavdelningen" och 2007 inleddes verkligen med kaos. En handläggare slutade sin anställning i februari. Byggnadsinspektör slutade också i februari så en handläggare fick gå över i den rollen. Den nya tjänsten glömdes (?) helt bort!
Vi hade alltså på knappt ett år förlorat kompetensen från en stadsarkitekt och tre handläggare. Tacka fasen för att det blev kaos! Dessutom går den återstående bygglovhandläggaren ner i tjänst till 75 %. En konsult jobbar från och till men i praktiken hade vi nästan bara 0,75 handläggare av bygglov första halvåret 2007!
I den vevan blev vi också kallade till något som hette "förenkla bygglovhanteringsmöte" med verksamhetsutvecklaren och förvaltningschefen. Man undrade vad vi sysslade med eftersom bygglovhögen bara växte! Förutom att det tog tid från handläggningen, ledde de här mötena, mig veterligen, bara till två A3 ark med flödesschema över hur bygglovs- och bygganmälanprocessen går till. Vi fick tala om vad som skulle kunna underlätta handläggningen men när det visade sig att de åtgärderna kostade pengar blev det inte mer snack om det. Något som man däremot nappade på var verksamhetsutvecklarens idé om bygglov över internet. När vi visade oss negativa till den idén ansågs vi vara motsträviga och samarbetsovilliga. Men nu är det ju så att om man bara har näsan ovanför vattenytan så kan man inte fokusera på någonting annat än att försöka hålla den kvar där. Att med en svällande bygglovhög, gå in i ett projekt som fortfarande bara är på försöksstadiet i tre andra kommuner, såg vi som någonting som skulle tynga ner vår kaotiska värld ännu mer och ta resurser från bygglovgranskningen. Jag vill poängtera att vi verkligen inte har någonting emot att utvecklas men eftersom datorn inte kommer att spotta fram färdiggranskade bygglovansökningar så blir det precis lika mycket arbete för handläggarna antingen handlingarna kommer via internet eller per post.
Sen kommer alla besvärliga frågor om exploateringar, stora överskridanden av detaljplaner, nyetablering etc, etc som stadsarkitekten alltid hade handlagt och som nu skyfflades fram och tillbaka mellan planavdelningen och oss. Ingen vågade eller kunde svara på frågorna och de sökande blev, med all rätt, frustrerade och förbannade. Sen ska vi inte prata om alla telefonsamtal, besök och mail. Vi har blivit mer eller mindre bombarderade med brev och samtal som vi inte vetat vad vi skulle svara på. Jag tror att vi alla gick hem förtvivlade varje kväll, alldeles tomma i huvudet och utan någon ork att ta itu med något hemma.
Så såg det alltså ut ända tills augusti 2007 då ny bygglovchef och två handläggare började arbeta hos oss. Vi såg äntligen ett ljus i mörkret. Ingen av dem hade kommunal erfarenhet så vi visste att det skulle ta lång tid innan produktionen kom igång för fullt men det viktigaste just då var att vi hade blivit fulltaliga. Men det här är inte en snabbköpskassa där man bara byter kassalåda och sen kör vidare. En erfaren handläggare fick återigen lägga det mesta av sin tid på att lära upp de nya. Två konsulter gick in som förstärkning på deltid och under några månader ytterligare en. En utbildning anordnades också tillsammans med Laholms kommun där det var meningen att de nyanställda skulle lära sig grunderna i lagstiftningen.
Det var inte ofta bygglovschefen kunde delta. Varje fredag när det var utbildning, var han istället tvungen att gå på något möte som förvaltningschefen kallat till. Han fick därför ingen möjlighet att lära sig grunderna i det som var menat att bli hans huvudsakliga sysselsättning. Förvaltningschefen, som inte kunnat hjälpa oss med alla besvärliga frågor eftersom han inte kan något om bygglovhandläggning, lämnade med varm hand över hela ryggsäcken med problem till vår nye chef, som bäst han kunde fick rota runt i den själv. Bara att lära sig alla dataprogram och alla rutiner samt ta reda på vad övrig personal sysslade med, tog naturligtvis sin tid. Men med hans ledarskap fick vi äntligen struktur i vår tillvaro. En handlingsplan upprättades och antogs av nämnden. Där stod tydligt vilka ärenden som skulle prioriteras och den skulle vi följa tills högen minskade och vi fick rimligt långa handläggningstider igen.
Vi hade möten varje vecka för att försöka hitta sätt att snabba på handläggningen. Olika öppet- och telefontider prövades och beordrad övertid infördes. Men bygglovchefen har inte fått mycket stöd av ledningen att förverkliga de idéer han kommit upp med och oförståelsen för hur arbetet går till har varit total. Under den här tiden har vi aldrig heller fått någon riktig arbetsro. Otåligheten och irritationen över att högen aldrig minskade har hela tiden legat som ett ok över oss. De senaste månaderna har vi börjat gå med ett litet plus mellan inkommande och utgående bygglov men det duger tydligen inte. Men det här är inte ett X 2000 utan ett gammalt ånglok som sakta börjar rulla och som när det väl fått upp ångan, stadigt tuffar på. Problemet är att när vi väl börjat få fart, är det någon som rycker i bromsen och vill hoppa av. I september 2007 slutade den handläggare vi anställde 2006, den som skulle handlagt flest ärenden medan de nya lärdes upp. I maj i år sa den nye byggnadsinspektören upp sig och eftersom hon arbetat mindre än ett år slutade hon månaden efter. Den nya bygglovhandläggaren aviserade att hon sökt jobb på planavdelningen och kommer att sluta till hösten. Då hade de här två tjejerna precis börjat bli självgående. Våra konsulter slutade också i olika omgångar mellan maj och juni månad. Vi är alltså tillbaka på ruta ett.
Rapporterna som bygglovchefen kom med läste man inte eller trodde inte på, vad vet jag. Varför frågade man då inte vår mentor som har arbetat som bygglovhandläggare i många år, har erfarenhet från hur man arbetar i andra kommuner och som är en fantastiskt klok människa? Istället hyr man in en konsult som ska utreda vad det är för fel på bygglovavdelningen! Jag har inte fått ta del av hans delrapport men enligt hörsägen står det ingenting revolutionerande i den om hur våra problem ska lösas eller hur arbetet ska omstruktureras för att på ett magiskt vis trolla bort högen. Inte heller står det någonting om att han tycker bygglovchefen ska sparkas.
Ändå får vi i NST läsa att "en inhyrd konsult sågar arbetet på avdelningen", "nu väntar drastiska åtgärder", "kritiken är skarp" osv. Finns det någon sida i rapporten som är skriven med osynligt bläck?
Vidare får man det att se ut som om exploateringschefen, som gått in som t.f. bygglovchef, ska vara den fantastiska trollkarlen som ska ställa allt tillrätta. Jag vill nämna att han har varit handläggare hos oss och deltagit på flera av våra möten där vi diskuterat hur vi kan göra handläggningen snabbare och då har han inte haft några enkla lösningar. I det mötet vi hade med honom efter att han blivit bygglovchef sa han att han tog på sig jobbet därför att han fått information om att förre bygglovchefen själv ville sluta, vilket är en ren lögn!
Vi förstår vi inte det här spelet. Vad är det för spelregler? Vad är det man försöker åstadkomma med att skjuta skulden på bygglovchefen? Ni politiker kunde kommit upp till oss, gått med någon handläggare en dag och få en inblick i hur arbetet går till. Nu har man istället förlorat resterande personals förtroende. Bryr man sig om det?
Har man inte förstått hur svårt det är att hitta kompetent personal? Vi har t.o.m. utnyttjat Manpower utan att lyckas få någon med erfarenhet av bygglovhandläggning. Alla kommuner har samma svårigheter och som jag ser det så är det här ett gyllene tillfälle för dem att erbjuda våra duktiga handläggare ett mer attraktivt arbete där de blir uppskattade för det de gör. Det här är nämligen ett lagarbete där alla har samma ansvar. Kritiserar man bygglovchefen, kritiserar man även övrig personal. Jag skulle bli ytterst förvånad om det finns någon handläggare kvar på avdelningen till hösten och ännu mer förvånad om någon sökte jobb här efter det här.
Som skattebetalare i kommunen är jag också upprörd över hur man handskas med mina pengar. Man hyr in en konsult för över 100 000 kronor för att få reda på någonting som vi anställda skulle kunna tala om gratis. Och det när kommunens alla förvaltningar har stora sparkrav!
Nu vill vi gärna veta hur fullmäktige ser på bygglovavdelningens framtid och vad man tänker göra för att få tillbaka personalens förtroende.
Som avslutning skulle jag vilja citera Gaius Petronius, ämbetsman i Rom som avled 66 e.kr.
"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är att skapa illusionen av framsteg medan det istället åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering".
Hoppas du har haft en tänkvärd läsning.
Fortsättning följer på samhällsbyggnadsförvaltningens (miss)öden och äventyr...
Är det så här vi ska ha det?
