Såpoperan i Båstad

Eftersom förvaltningscheferna flyttat ner till stabsenheten (säg det högt och hör hur fint det låter!) måste de naturligtvis ha en egen sekreterare också. Så en sådan har anställts. Vad kan det bli för kostnad? Gisningsvis 300 000 kronor om året plus social omkostnader. Om förvaltningscheferna stannat kvar där de hör hemma hade förvaltningens assistenter kunnat hjälpa till med det en privatsekreterar nu ska syssla med. Varje förvaltning, stor som liten, ska också ha en egen ekonom som sköter budgetarbetet. Det som förvaltningscheferna på de mindre förvaltningarna själv klarade av innan. Vad tusan ska förvaltningscheferna nu syssla med då? Rulla tummarna? Springa på möten? Visionera? Fabulera?

Nu har vi alltså en stabsenhet med förvaltningschefer, avlagda chefer, utvecklare, avvecklare och vi vet inte vad. Det är alltså en enhet med skyhöga löner och andra omkostnader som inte ska syssla med verksamheterna utan bara visionera och....ja, som sagt, vem vet vad de ska syssla med egentligen. Klart är i alla fall att den här enorma kostnaden inte kommer kommuninvånarna tillgodo utan bara kommer att finasiera den egna administrationen. Personalen på de olika förvaltningarna kommer säkert också att bli bombarderade med nya rutiner och idéer och visioner som gör att det egentliga arbetet blir lidande. Nämligen det viktigaste arbetet vi har, att ge bra service till våra kommuninvånare.

Vi har roat oss med att försöka räkna ut hur stor lönekostnad det blir för det här administrativa artilleriet. Nu är vi inte riktigt säkra på att vi vet vilka som tillhör stabsenheten men om vi räknar upp vilka vi vet så kan kanske någon mera insatt fylla på i kommentarerna. Hmm, kommunchefen har 63 000 kronor i lön. Förvaltningscheferna 45 000 och uppåt. De avlagda kuvöscheferna, säkert lika mycket. Utvecklare och avvecklare och alla andra konstiga tjänster har säkert mellan 35 000-40 000 kronor. Externa utredare och utvecklare vågar vi inte ens gissa. Privatsekreterare 25 000. Ekonomer, vad kan de ha i lön?

Ja jösses, ju mer vi pratar om det här, ju knäppar verkar det. Och ingen politiker har reagerat! Det är som "Kejsarens nya kläder", alla låtsas att kommunen har sin allra vackraste stass på sig, sydd av skräddarna på staben, medan den istället är spritt språngandes naken och fryser in i märgen!

Vi generaliserar naturligtvis när vi säger att alla politiker i kommunen är värdelösa men för tusan, ni som har någon ruter i er, visa er! Säg er mening! Stoppa det här vansinniga slöseriet med våra skattepengar!

Ropa: MEN HAN HAR JU INGA KLÄDER PÅ SIG!!!!

Dakotaindianerna hade en visdom som sade att "När du upptäcker att du rider på en död häst, ska du stiga av".

I Båstads kommun använder man andra strategier i sådana situationer:

* man köper sig en bättre piska
* man byter ryttare
* man säger "sådana hästar har vi alltid ridit"
* man tillsätter en arbetsgrupp för att analysera den döda hästen
* man anlitar konsulter för att rida den döda hästen
* man besöker andra kommuner för att se hur de rider döda hästar
* man anlitar konsulter för att utreda hur man optimerar ridning på döda hästar
* man ändrar kvalitetskriterierna för hur man ska rida en död häst
* man bildar en task force för att återuppliva den döda hästen
* man startar en träningskurs för att lära sig rida bättre
* man jämför olika döda hästar
* man ändrar kriterierna för när en häst är död
* man förklarar "ingen häst är så död att man inte kan piska den"
* man skaffar fram extra medel för att höja den döda hästens effektivitet
* man gör inköp som kan få döda hästar att ridas snabbare
* man bildar en kvalitetscirkel för att hitta nya användningsområden för döda hästar
* man omarbetar kraven på hästar så att de stämmer med de döda hästar man redan har

Nu har vi ridit på döda hästar i två år. Det är dags att stiga av och begrava dem!

I en artikel i NST i våras kunde man läsa om utbrändhet, stress och håglöshet. Många arbetsplatser drabbas av negativ stämning och långtidssjukskrivningar. En arbetspsykolog och forskare på Lunds universitet menar att vantrivsel på arbetsplatsen ofta handlar om vad som händer på nivån ovanför. När väldigt mycket sker uppifrån, som de anställda inte kan påverka, tar det musten ur personalen. Lönsamhetskraven blir större medan förståelsen för de mänskliga behoven blir mindre. När stämningen blir så dålig att folk säger upp sig är det sällan de blir tillfrågade varför, eller övertalas att stanna kvar. Ändå är det oerhört dyrt att ersätta en utbildad medarbetare. Inskolningsperioden kan kosta långt över en miljon!

En vanlig orsak till vantrivsel på jobbet är omorganisationer. Det är något som i regel beslutas ovanifrån utan att gräsrötterna har kontroll. Omfattande förändringar är dessutom ofta kosmetika och forskning, bland annat på Arbetsmiljöinstitutet, visar att det sällan kommer något positivt ut av det. Även om många företagsledare (och politiker, vår kommentar) tror att det ska bli bra, är de flesta experter eniga om att man ska undvika det.

För att göra en lyckad omorganisation krävs att de anställda känner sig motiverade och att besluten är förankrade bland dem. Men långsiktig utveckling och förändring är betydligt mer fruktsam. Det ger mycket bättre arbetsmiljö.

Detta ger dålig stämning:
1. Resursbrist, belastningen blir för stor
2. Chefen fallererar, han/hon klarar inte av sin nya roll
3. En persom passar inte in. Ändå måste de andra leva med den, som en "tokig släkting" man inte kan köra ut
4. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, det leder i längden ofta till stress och utbrändhet
5. Okänsligt genomförda omorganisationer

Så kommer arbetsglädjen tillbaka:
1. Tillför mer resurser
2. Ha tydligt och klart ledarskap
3. Gör varsamma och långsamt genomförda förändringar.
4. Bredda arbetsuppgifterna och slopa standardtänkande, det kan pigga upp enahanda jobb
5. Sträva efter gemenskap på arbetet, den är en stor del av meningen med att gå dit. Att förlora meningen och gemenskapen är förödande för en god arbetsmiljö